Vi använder cookies för att ge dig en bättre upplevelse av metromode.se. Genom att använda metromode.se godkänner du detta.

Läs merJag förstår!

Gilla oss på Facebook

Mina favoriter

SE ALLT

Dagboken

Att döma en bok efter utseende

Det finns mycket som jag har en åsikt om här i världen. Det finns mycket positivt och negativt jag skulle vilja näst intill spotta ur mig för att bara få det ur min hjärna. Det finns också få grejer som jag förstår mig så lite på som ”Coffe table books”, de där böckerna människor handlar endast för att de ska ligga på ett bord med typ ett doftljus ovan på.

Jag är kanske en hycklare när jag skriver detta för jag är inte sist med att erkänna att jag sällan läser en bok som jag vid första ögonkastet tycker ser ointressant ut. Hursom håller jag fast vid oförståelsen till att köpa böcker som man inte ens har öppnat. Därav ser jag också ett syfte i att dela med mig av några av mina bäst presterande visuellt vackra böcker som jag också tycker har ett innehåll. Förhoppningsvis kan jag leda er in på en rogivande söndagssyssla. Inga djupa texter kommer kanske finnas inuti men en hel del skratt och vackra meningar vågar jag utlova.

xx

-Gio_Graphy

-LovexStylexLife

-How to be Parisian

Inte mina bästa nageltips

Om det är något jag vill klargöra för alla er som kikar in här hos mig är det att jag inte är perfekt. De flesta av er har insett detta för länge sedan men jag måste förtydliga det en gång för alla. Ingen har direkt påstått att jag skulle vara det, men min fördom kring sociala medier är att en perfekt fasad alltid ska upprätthållas och det är ur denna tanke detta inlägget är sprunget. Många brukar tillexempel fråga mig hur jag orkar anstränga mig så mycket för att klä på mig på morgonen. Tro mig den frågan ställer jag även till mig själv ibland. Främst handlar det dock om att jag ser en kombination av kläder som ett kreativt uttryckssätt. Precis som en musiker kombinerar noter för att berätta något, kombinerar jag kläder för att få någonting sagt. Alla i vår omvärld bär kläder, inse då vilket makt som sitter i dem om man bara väljer att utnyttja det.

När detta inlägg når sitt klimax ska jag dock inte prata om kläder trots allt, utan tvärtom, mitt liv och prioriteringar utöver kläder. Svaret jag ger när människor runt omkring mig frågar hur jag har orkar driva runt detta klädkaos som jag just nu sitter i, i mitt rum är nämligen mycket enkelt. Det handlar om prioriteringar. Tänk dig att du har ett cirkeldiagram där vi fördelar vår energi. Säg att ¾ av min går åt att klä på sig. På morgonen har jag en intensivt skapande stund där jag noggrant väljer vad jag vill säga, stå för eller uttrycka idag. Det betyder då också att jag bara har ¼ kvar att spendera på alla andra krav som samhället tycker vi ska uppfylla. Triviala exempel som, ett städat rum, välskött hy, manikyrerade naglar, frisserat hår. Det är utmattande att alltid granskas från ett 360 graders perspektiv och att från alla dessa vinklar vara såkallat “perfekt”

Det handlar som sagt om prioriteringar. När det kommer till mig själv är mitt rum till en början snart ett ickesovbart utrymme. När jag kommer hem på kvällarna finns det ingen energi i någon del av min kropp och om det skulle finns en liten gnutta kvar så skulle jag aldrig spendera denna på städning. För det andra kunde jag inte bry mig mindre om hudvård, naglar och hår. Smink ja men utöver de NEJ. Därav överväger jag starkt att faktiskt bara slänga allt de ni ser ovan i närmast liggande soptunnan (Jag måste bara rädda handkrämen och nagelsaxen). Anledningen till att jag vill göra detta är mycket enkel, varför äga saker som du endast äger och kanske till och med använder bara för att det förväntas av dig. Det jag menar är inte att någon skall sluta måla naglarna,  men jag vill skrika ut att ingen kan göra allt.

Anledningen till att jag delvis sitter och skriver detta är för att många kollar lite roligt på mina naglar. Jag klipper dom nämligen rakt av med sax och skulle aldrig drömma om att lägga tid på nagelack, helt enkelt, åter igen, för att jag inte har energi som jag vill prioritera på detta. Jag ser många gånger ut som ett litet troll i håret när jag kommer till jobbet, för att jag inte prioriterar borsten på morgonen. Jag tränar inte (med undantag för ett yoga pass i veckan). Summa sumarum, jag kanske lyckas klä på mig på morgonen men om du utöver det synar mig hittar du en hel uppsjö av “brister”. Det jag vill säga med alla denna text är ju dock att det inte är brister. Det är bara du.

Av mitt osammanhängande babbel behöver ni bara ta med er en sak, det är okej att vara precis den du är och orka med precis det du gör. Ingen är perfekt i alla vinklar 24 timmar om dygnet och det är ingen som ska vara det. Normer i samhället och de förväntningar och fack de placerar oss i kan ibland totalt förtära en (mig). Påminn dig då och kanske hjälp mig att påminna mig själv om att det är okej att ligga kvar i sängen, vända på dig, dra täcket över huvudet och sov en timme extra. Påminn dig också om att ingen är perfekt utan vi alla är olika och vi alla bör vara älskade för att vi är det.

xx

Andas.

Direkt ifrån min instastory kommer denna påminnelse till både er och mig själv,

andas.

Kanske är jag ensam om detta men jag tenderar till att spendera mycket av min lediga tid på att verkligen anstränga mig för att känna mig lugn och utvilad. Jag anstränger mig så till den grad att jag går miste om den dagen. Därför att mitt mission denna söndag att inte göra någonting annat än att dricka kaffe, äta gott och kanske men bara kanske gå på ännu en prommis.

Dresscode för dagen: Pappas gamla fleece och de ack så älskade Addidas träningsbyxorna från handbollslägret i femman.

Byggare Bob

Byggare Bob kan ha varit min lillebrors största idol när han var yngre och även om jag aldrig riktigt förstått varför måste jag ändå ge honom att byggarbetsplatser kan vara väldigt spännande. Det upptäckte jag häromdagen, då jag tillsammans med Tyra (min power pingla såväl som kollega här på Metro) och Ellen, vår fotograf, fick besöka Nobis senaste projekt. Ett nytt hotell kommer dyka upp och vi fick göra byggkonstruktionen till vår alldeles egna (dock ej så privata) fotostudio. Det var en del förvånade miner och höjda ögonbryn hos byggarbetarna när vi, iklädda deras arbetskläder, matchat med svarta läppar, erövrade deras arbetsplats för en stund. På grund av att arbetet pågick för fullt var nämligen väst plus hjälm obligatorisk då vi rörde oss runt. Självklart antog vi utmaningen att skapa en stilsäker outfit av denna jobbuniform och om vi lyckades eller inte kan kvitta för vi har nog aldrig skrattat så mycket av synen av oss själva som vi gjorde under denna dag.

Resultatet kommer självklart upp här så fort jag får lov att skryta med det.

Emma Fridsells webbshop
Dölj
metro mode weekly

Signa upp dig till vårt nyhetsbrev!