Vi använder cookies för att ge dig en bättre upplevelse av metromode.se. Genom att använda metromode.se godkänner du detta.

Läs merJag förstår!

Gilla oss på Facebook

Mina favoriter

SE ALLT

Tankar

Påvägen hem från modeveckan

Då glittret från modeveckan slutat falla och glamouren slutat glimma slår mig en tanke.

Modeveckan är allt det härliga jag gillar. Det är mode, kreativitet, människor, nya möten och utmanande tankar. Det är färg, form, struktur, konst och så mycket mer. En utspänd kreativ bubbla som jag alltid försöker att befinna mig i oavsett dag, månad eller vecka. Samtidigt som denna lycka fyller min kropp och knopp finns det så mycket jag vill ifråga sätta. Först på tur är tanken; Oavsett hur många gånger jag påpekar det och oavsett hur många som har gjort det innan mig kvartstår frågan, vart f*n är mångfalden?Klart att vi varje år går ett steg framåt men inte finns det mycket till mångfald bland modellerna. Varken i hudfärg, kroppsform eller uttryck. Skavankerna är få och en utopi av människan vinner igen. Lika trött kan jag bli på att se att det är så få nya ansikten som dyker upp på visningarna. Jag älskar många av dessa så mista mig inte men jag fastnar fortfarande vid tanken då jag sitter på bussen hem att nog tusan är modebranchen mer exkluderande än inkluderande. Denna värld som jag älskar, varför finner vi inte ett sätt att låta alla ta del av den? Hjälp mig att hitta en lösning på just denna fråga snälla!

Jag ska självklart göra annat än dela med mig av busstankarna i kontexten av modeveckan men var bara tvungen att börja någonstans.

xx

Utan begränsningar

Det är lördag och jag är för ovanlighetens skull inte på jobbet. Som butikspersonal hör detta till ovanligheterna likväl som det hör till lyxlivet. Det må ses som en självklarhet för många att på lördagar vara ledig och ha långfrukostar i sängen men så är inte fallet för alla.  Verkligheten ser annorlunda ut för många och även fast jag inte lever ett utsatt liv så lever jag ett lite annorlunda. Detta kan självklart kännas utmanande ibland men då försöker jag påminna mig själv om det faktum att jag faktiskt har få begränsningar, de jag har är de jag väljer att se och de jag väljer att låta mig begränsas av.

Ekonomiska förbindelser är väl egentligen den enda gemensamma nämnaren vi många har men det är också den vanligaste ursäkten jag hör. Med hjälp av räkningar, jobb och åtaganden kan vi nog alla bygga en robust ram runt oss. Ett slags skyddsnät av ursäkter har jag som är lätt att luta sig tillbaka på då någon vill utmana min bekvämlighetszon. Dessa tankar kämpar jag ständigt för att förinta trots allt. Jag är rädd för att begränsa mig själv endast på grund av rädslan till att misslyckas, tänk hur många gånger man(jag) begränsat mig själv endast på grund av rädsla över att leva i insikten att vi kan om vi vill och vågar vara helt gränslösa. Förstår ni hur mycket makt det finns i denna iakttagelse, vi är gränslösa i våra förmågor om vi bara vågar och kan inse detta.

xx

 

På skogstur

Lördag morgon och klockan ringde 07.00. I vanliga fall brukar det innebära att jag har tre timmar kvar att sova innan jag behöver ta mig till jobbet för ännu en dag i butiken men igår var det bara att dra upp rullgardinen och pallra sig upp.

Till skogs drog vi, ett team på fem för att fota för ett smyckes märke som ska lanseras och som jag egentligen bara vill berätta allt om men såklart inte får. Kallt som satan var det men när ett gäng kreativa galningar far iväg gör det inget (eller bara lite) att tårna fryser till is. Jag insåg även hur underskattat det är att vistas i miljöer där ljudet av bilarna inte når en och där luften känns orörd. På att göra listan står därför nu en uppmaning och utmaning, våga vandra utanför. Utanför i betydelsen att jag vill sträva efter att varje vecka kunna peka ut en sak som gjort annorlunda.

Antar ni utmaningen?

Emma Fridsells webbshop
Dölj
metro mode weekly

Signa upp dig till vårt nyhetsbrev!